A Ding Dong Day In Auckland
Jag har haft en väldigt bra dag här i min nuvarande hemstad. Om du undrar varför rubriken är vad den är så kan jag berätta att jag under kvällen som inlägget handlar om fått veta att "Ding dong" på thailändska betyder ungefär "nuts" eller "do something crazy" på engelska.
Jag har haft en underbar dag och jag ska försöka berätta hur den var enbart med ord och bilder som läggs upp på Facebook. Något ni däremot inte kommer att få full insyn på är den känsla jag haft i kroppen sedan jag vaknade upp den 12 mars i Auckland Nya Zeeland.
Ni som har kollat på How I Met Your mother vet att Ted kan snacka mycket om ödet och att mista lilla sak som händer kan göra en otrolig skillnad i vad som kommer att ske i framtiden...det är därför hans berättelse om hur han träffade sin fru varar i typ 10 år. Men jag fick en liknande känsla om lördagen den 12 mars, Auckland New Zealand.
Jag kunde lika gärna vart på farmen i helgen, jag kunde vart på Rangitoto eller jag kunde ha sovit hela dagen.
Men det jag gjorde var att på morgonen tog jag bussen in till stan och busschauffören släppte av mig ganska långt upp på Queenstreet och sa att gatan var avstängd. Jag undrade lite vaför men visste att Auckland Art Festival äger rum inom en snar framtid. När jag vandrade ner på gatan började jag att se flera som har grönt på sig, svårt att gissa vad det betyder? De firade St. Patrick's Day. St. Patricks Day är den Irländska nationaldagen och är egentligen den 17 mars men dom firade den tydligen nu istället på torget. Tror nog det kommer festas den 17:e också men dom valde att hålla "festivalen" idag. På torget stod en lastbil och i lastbilen spelade ett band bestående av 5 personer Irlänsk musik och nedanför finns ett dansgolv där unga tjejer dansade Irlänsk dans.
Jag kan också tillägga att det var en otroligt fin dag. Solig och varm.
Jag älskade verkligen känslan av samhörighet de alla delade. På ett sett tycker jag att många folk är mer stolta över sina länder än vad svenskar kan vara. Klart vi älskar vårt land och det tycker jag med när jag är på andra sidan jorden och tänker på Sverige. Men riktigt så mycket som många firar sin nationaldag gör inte vi svenskar. Det bästa är fotbolls EM eller VM då alla verkligen blir gula och blåa.
Men nu befinner jag mig på andra sidan jorden, så långt borta från Sverige det går, och från Irland för den delen.
Irlänsk historia har präglats av ut- invandring (mest ut) och de tar verkligen med sig sin nationalitet vart det än hamnar och det tycker jag är riktigt intressant och spännande.
Du ser det i Irland, USA mf länder där man firar denna nationaldag med allt det gröna.
Jag tycker det är superspännande med länder som Nya Zeeland där så många olika nationaliteter präglar landet och det fungerar. Tyvärr ser man i all historia där européer och kristna missionärer osv inkräktar urbefolkningen men hela samlivet idag är bra. Relationerna till Maorierna och från deras sida gentemot de "andra" är bättre än till exempel i Australien eller Amerika (I Sverige har ursprungsbefolkningen nästan glömts bort).
I alla fall så började jag prata med några gamla irländare. Man kunde verkligen se att dom kom från Irland och jag tyckte det var riktigt sköna gubbar... jag vet att jag, när jag bllir gammal, vill ha stort skägg och kanske en liten mage. :P
Ena berättade, med mycket dialekt dialekt såklart, att han kommit till Kiwiland 1962 och att han vetat att iaf en svensk var på fartyget och som var en duktig sjöman (JAG ÄR STOLT ÖVER ATT VARA SVENSK!). Vi pratade lite och jag tog bild på dem.
Under tiden hade det blivit dags för lunch och jag gick till Subway. Först i kön var en som jag tror var Kiwi och det gick snabbt för, men sen var det tre italienare vars en av dem såg ut som en mindre Sylvester Stallone.
Det tog otroligt lång tid för dem att beställa och en ensamma submakaren bakom disken snabbade inte på processen. Jag hade en Kiwi bakom mig, en tjej som jag tror jobbade på biografen i byggnaden brevid. Vi utbytte blickar samt miner och små viskningar om vad vi tyckte om att det tog sån tid. Vi måste ha verkat som om vi tillhörde varandra trots att vi inte ens sagt särskilt mycket till varanda. Trots det trodde submakeren att vi beställde våra subs tillsammans! Här kan vi snacka banding. (Engelska. Kom inte på svenska ordet)
Jag fortsatte att njuta av musiken och dansen på torget tills det var dags att vandra hemmåt. I början av min tid så gick jag överallt här. Nu tar jag mig mer och mer friheten att ta bussen in till stan för 1.8$ (knappt 8 SEK) och vandrar hem.
Jag kom hem och var trött och vilade mig innan jag gick till affären för att köpa mig lite middag. Jag han precis betala innan hela affären släcktes ner, bäcksvart. När jag sedan vandrade hem märkte jag att hela området var svart och jag kom hem och kunde inte se särskilt mycket och inte heller laga så mycket mat. Jag gick och lade mig och smsade med Sara.
Vid elvatiden kommer mina flatsmates hem. Något jag såklart inte tänk på denna kväll var att det är gasspis och ugn i det här huset. Vi tre tände ljus och lagade nudlar. Vi satte oss och käkade och drack Guinness. Det var hur gott som helst med ölen och det var en otroligt mysig kväll. Kommer inte riktig ihåg när elen kom tillbaka men någon gång under natten.
Jag hade svårt att skriva allt det här och jag har säkert missat något men allt som allt så var det en underbar dag.
//Gilli
Jag har haft en underbar dag och jag ska försöka berätta hur den var enbart med ord och bilder som läggs upp på Facebook. Något ni däremot inte kommer att få full insyn på är den känsla jag haft i kroppen sedan jag vaknade upp den 12 mars i Auckland Nya Zeeland.
Ni som har kollat på How I Met Your mother vet att Ted kan snacka mycket om ödet och att mista lilla sak som händer kan göra en otrolig skillnad i vad som kommer att ske i framtiden...det är därför hans berättelse om hur han träffade sin fru varar i typ 10 år. Men jag fick en liknande känsla om lördagen den 12 mars, Auckland New Zealand.
Jag kunde lika gärna vart på farmen i helgen, jag kunde vart på Rangitoto eller jag kunde ha sovit hela dagen.
Men det jag gjorde var att på morgonen tog jag bussen in till stan och busschauffören släppte av mig ganska långt upp på Queenstreet och sa att gatan var avstängd. Jag undrade lite vaför men visste att Auckland Art Festival äger rum inom en snar framtid. När jag vandrade ner på gatan började jag att se flera som har grönt på sig, svårt att gissa vad det betyder? De firade St. Patrick's Day. St. Patricks Day är den Irländska nationaldagen och är egentligen den 17 mars men dom firade den tydligen nu istället på torget. Tror nog det kommer festas den 17:e också men dom valde att hålla "festivalen" idag. På torget stod en lastbil och i lastbilen spelade ett band bestående av 5 personer Irlänsk musik och nedanför finns ett dansgolv där unga tjejer dansade Irlänsk dans.
Jag kan också tillägga att det var en otroligt fin dag. Solig och varm.
Jag älskade verkligen känslan av samhörighet de alla delade. På ett sett tycker jag att många folk är mer stolta över sina länder än vad svenskar kan vara. Klart vi älskar vårt land och det tycker jag med när jag är på andra sidan jorden och tänker på Sverige. Men riktigt så mycket som många firar sin nationaldag gör inte vi svenskar. Det bästa är fotbolls EM eller VM då alla verkligen blir gula och blåa.
Men nu befinner jag mig på andra sidan jorden, så långt borta från Sverige det går, och från Irland för den delen.
Irlänsk historia har präglats av ut- invandring (mest ut) och de tar verkligen med sig sin nationalitet vart det än hamnar och det tycker jag är riktigt intressant och spännande.
Du ser det i Irland, USA mf länder där man firar denna nationaldag med allt det gröna.
Jag tycker det är superspännande med länder som Nya Zeeland där så många olika nationaliteter präglar landet och det fungerar. Tyvärr ser man i all historia där européer och kristna missionärer osv inkräktar urbefolkningen men hela samlivet idag är bra. Relationerna till Maorierna och från deras sida gentemot de "andra" är bättre än till exempel i Australien eller Amerika (I Sverige har ursprungsbefolkningen nästan glömts bort).
I alla fall så började jag prata med några gamla irländare. Man kunde verkligen se att dom kom från Irland och jag tyckte det var riktigt sköna gubbar... jag vet att jag, när jag bllir gammal, vill ha stort skägg och kanske en liten mage. :P
Ena berättade, med mycket dialekt dialekt såklart, att han kommit till Kiwiland 1962 och att han vetat att iaf en svensk var på fartyget och som var en duktig sjöman (JAG ÄR STOLT ÖVER ATT VARA SVENSK!). Vi pratade lite och jag tog bild på dem.
Under tiden hade det blivit dags för lunch och jag gick till Subway. Först i kön var en som jag tror var Kiwi och det gick snabbt för, men sen var det tre italienare vars en av dem såg ut som en mindre Sylvester Stallone.
Det tog otroligt lång tid för dem att beställa och en ensamma submakaren bakom disken snabbade inte på processen. Jag hade en Kiwi bakom mig, en tjej som jag tror jobbade på biografen i byggnaden brevid. Vi utbytte blickar samt miner och små viskningar om vad vi tyckte om att det tog sån tid. Vi måste ha verkat som om vi tillhörde varandra trots att vi inte ens sagt särskilt mycket till varanda. Trots det trodde submakeren att vi beställde våra subs tillsammans! Här kan vi snacka banding. (Engelska. Kom inte på svenska ordet)
Jag fortsatte att njuta av musiken och dansen på torget tills det var dags att vandra hemmåt. I början av min tid så gick jag överallt här. Nu tar jag mig mer och mer friheten att ta bussen in till stan för 1.8$ (knappt 8 SEK) och vandrar hem.
Jag kom hem och var trött och vilade mig innan jag gick till affären för att köpa mig lite middag. Jag han precis betala innan hela affären släcktes ner, bäcksvart. När jag sedan vandrade hem märkte jag att hela området var svart och jag kom hem och kunde inte se särskilt mycket och inte heller laga så mycket mat. Jag gick och lade mig och smsade med Sara.
Vid elvatiden kommer mina flatsmates hem. Något jag såklart inte tänk på denna kväll var att det är gasspis och ugn i det här huset. Vi tre tände ljus och lagade nudlar. Vi satte oss och käkade och drack Guinness. Det var hur gott som helst med ölen och det var en otroligt mysig kväll. Kommer inte riktig ihåg när elen kom tillbaka men någon gång under natten.
Jag hade svårt att skriva allt det här och jag har säkert missat något men allt som allt så var det en underbar dag.
//Gilli
Auckland i mitt hjärta
Jag har ni vart i Auckland i ca 70 dagar och jag känner mig verkligen hemma här. Ikväll tog jag bussen in till stan för att träffa Allie.
Vi gick runt käkade på donken och sen tog jag en öl och hon en rom&coke och så gick vi runt lite mer. När jag sedan gick hem (blev tidigt och var inte ute så mycket på någon bar just ikväll även om onsdagar är riktigt nice för varje onsdag får man studentbidragen), var det en stjärnklar sval och allmänt en otroligt härlig kväll. Jag önskar jag hade kameran med mig för att sitta på en bänk i det fina Viaduct eller vandra mellan husen och se den upplysta City med Skytower är väldigt fint.
Det är en väldigt fin stad och jag jag gillar den verkligen. När jag åker härifrån vet jag redan att jag vill tillbaka. Hur och varför kan jag bestämma senare när den bron ska krossas men jag vill tillbaka det kan jag säga redan nu. Jag kan också rekommendera andra att åka hit det kan jag absolut.
//Gilli
Helgen
Inför denna helg hade jag en del planer.
På fredagen skulle jag gå ut med Victor och de andra grabbarna, på lördagen skulle jag gå på en skönhetstävling för Filippinskor i Nya Zeeland och på söndagen skulle jag åka till Waiheke Island med Allie.
Blev inte riktigt så men blev ändå en bra helg som kändes väldigt lång.
Jag har som ni kanske förstått fått kontakt med några svenskar i min egen ålder här i Auckland. Förutom en kille som växte upp i mitt kvarter som var i staden under några dagar har jag umgåtts med Victor som jag spelat innebandy med i Tyresö och med hans klasskompisar. Jag har också börjat umgås med Allie från Gotland som jobbar som Au Pair i Sait Heliers som ligger lite öster om City (Jag bor väster och närmre City). Via en Facebook grupp, Swedes In Auckland, och en hemsida för Svenska Föreningen i Nya Zeeland fick vi nys om att den första Torsdagen varje månad var det barkväll. Vilken bar var lite svårare att komma fram till eftersom man kunde se både en Bar i Grey Lynn nära där jag bor och en i Viaduct Harbour i City. Jag och Victor bestämde oss för att satsa på den i City, Barabra, lät Svenskt.
När jag, Victor och några av hans klasskamrater mm kom till området där vi trodde att baren fanns, var den omöjlig att hitta. Vi gick runt flera varv och fick till och med skjuts av en golfbil (Awesome!) men vi kunde inte hitta stället! Jag ringde då Allie som hade borde kunna kolla på internet och se exakt vart den låg. Hon sa den skulle ligga precis där vi gått förbi några gånger nu, still no bar. Som tur va fick jag i nästa samtal med Allie reda på att hon var på väg in och att hon nog kunde hitta det vi förgäves inte kunnat finna, vi trodde den var borta sen länge för det verkade lite Lidle (för er som vet vad det betyder).
Det tog Allie dryga 23,7 sekunder att hitta stället! Fast till vi grabbars försvar så va det en väldigt liten bar inpressad mellan mycket större restauranger och med väldigt dålig skyltning.
Baren och allt var kanske lite av en besvikelse även om den såg helt OK ut och med ett fint läge. Enligt Allie hade Svenska föreningen haft baren som samlingsplats sen December, vilket betydde att de kanske använt den en gång och sen aldrig mer. Ägaren var Svensk men hade bott i NZ i kanske 20 år och verkade nästan ha gett upp om sin bar. Han hade dock en ganska rolig reklam om sitt kaffe. Den var först en bild på honom själv med texten "Before" sen en bild på George Clooney med texten "After" och sedan texten "Our coffee is outstanding". En av grabbarna hade gått förbi skylten några gånger och tänkt "Stackars den fula killen på reklamen!".
Den var ganska öde men en tapper skala på 6 svenskar (2 08or, två danskar, en från Sveriges Baksida, och en från lammön) tog en öl. Strax efter det stack Allie från (Lammön aka Gotland) och vi andra begav oss mot roligare ställen.
Det blev biljard vilket var underhållande men sedan gick vi hem och sov ganska tidigt. Måste säga att det var mycket folk ute trots att det var en Torsdag men det var en mycket härlig kväll ute så förstår att man valde att käka middag ute vid hamnen.
Fredagen var meningen att bli den kvällen vi verkligen skulle festa loss denna helg. men Victor och grabbarna var slutkörda, vädret var väldigt regnigt och jag kände mig mysig. Istället tog jag en öl hemma med min dela-nedervåningen-kompis "Rabbit" från Thailand och tittade på Scrubs.
Lördagens event var Miss Philippines-New Zealand Asia Pacific Beauty Pageant 2011 den 16:e i ordningen.
Det var en speciell upplevelse för jag har inte riktigt vart på liknande. Det var en stor show och var väl planerad och uppbyggd men kunde vart bättre utfört, om man vill lyssna på min "professionella" åsikt. Det var i alla fall kul och jag ska försöka se om några bilder jag tog blev bra som jag kan publicera på Facebook.
Under hela lördagen regnade och jag hade planerat att åka till Waiheke Island på söndagen men det är ingen idé att åka ut till en sådan ö när det regnar så den planen slopades. Jag kommer åka dit en annan, solig, dag.
En kul grej ar att Daniel (5 år) är musikalisk talang och gillar att Showa. Han tyckte det var jätteroligt att vara på SKönhetstävlingen. Han gillar också Michael Jackson (Vem gör inte det?) och det är verkligen awesome att se honom imitera MJ framför TV:n. Jag gjorde samma sak när jag var i hans ålder och nu, 15 år senare gör han likadant. Det är otroligt roligt.
//Gilli
