gilli

Jag har svårt att skriva ett långt inlägg som håller igenom hela men det är för att jag vill inte tillbringa så mycket tid skriva. Vi har tillbringat ytterligare dag här på hästfarmen och det är väldigt fint här. Igår klappade jag hästar, big improment, idag har jag vart i samma hage som en ponny! Men bäst av allt, jag har ridigt en ponny! Jag satt på den utan sadel och gick ganska bra faktiskt...det var tills tjejerna gjorde att ponnyn började springa och springa mot staketet och jag hoppade/ramlade av. Tyvärr (eller?) så kom inte det med på film.

Lite senare tog tjejerna hästarna upp i bergen och jag körde i förväg med fyrhjulig. Det var så grymt fint! Jag tänker inte lägga upp så mycket bilder på Facebook nu utan det får bli när jag kommer hem tror jag. Däremot kommer jag noga välja ut en eller två foton jag lägger upp på bloggen.

Imorgon ska vi fortsätta mot det okända...vi får se vad som händer.

//Gilli

Igår (1:a April) gick jag, Johanna och Cicci upp tidigt en morgon i Auckland för att några timmar senare befinna oss på Sydön och Christchurch.

Johanna och Cicci hade några dagar tidigare landat i Nya Zeelands största stad och vi hade några trevliga dagar i staden.

Resan gick väldigt bra, smidigt och snabbt enda från Britomart Transport Center till Auckland Airport och tillslut Christchurch flygplats. Även resan från flygplatsen med vår fina hyrbil, en blå Ford Fikus, till Gemma och hennes mors hästfarm i Okuku norr om Christchurch gick väldigt bra. Det kanske gick för smidigt för vi hade tänkt att käka lunch som vi köpt i Rangiora på vägen dit, men vi hann dit innan vi han käka.

Jag kan redan säga att vi kommer ha det riktig kul på vägen. En kul grej, i alla fall för oss, var detta:
Till bilen fick vi en GPS som jag hittills har fixat med. När jag slog in adressen så varnade GPS:en om att vissa vägar skulle vara mindre framkomliga. När vi åkte hela vägen på väldigt fina vägar så kommer vi till den punkt vi ska svänga höger in på den vägen de bor på kör Cicci förbi. Jag meddelar att vi åkt förbi och Cicci säger " Vad det där en väg!?". Det var en grusväg utan skylt så vi fortsätter och jag ropar "Sväng höger här i stället!" och vi svänger in på en annan mindre grusväg. Då säger jag, och detta finns på film: "Den här gatan har inte ens ett namn".

Svårt att förklara för er som inte var där men för oss var det väldigt roligt.

Vi kom iallafall till en fin hästfarm och vi trivs bra här, arbetar lite osv. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: ALLA JAG MÖTT I NYA ZEELAND ÄR VÄLDIGT GÄSTVÄNLIGA! Helt otroligt att de verkligen välkomnar strangers och verkligen är themselves med dessa främlingar och kan prata som vanligt och arbeta som vanligt.

Vi får se vart vägen tar oss men jag ska försöka göra uppdateringar på främst Facebook och kanske nått blogginlägg då och då.

//Gilli

Jag har haft en väldigt bra dag här i min nuvarande hemstad. Om du undrar varför rubriken är vad den är så kan jag berätta att jag under kvällen som inlägget handlar om fått veta att "Ding dong" på thailändska betyder ungefär "nuts" eller "do something crazy" på engelska.

Jag har haft en underbar dag och jag ska försöka berätta hur den var enbart med ord och bilder som läggs upp på Facebook. Något ni däremot inte kommer att få full insyn på är den känsla jag haft i kroppen sedan jag vaknade upp den 12 mars i Auckland Nya Zeeland.

Ni som har kollat på How I Met Your mother vet att Ted kan snacka mycket om ödet och att mista lilla sak som händer kan göra en otrolig skillnad i vad som kommer att ske i framtiden...det är därför hans berättelse om hur han träffade sin fru varar i typ 10 år. Men jag fick en liknande känsla om lördagen den 12 mars, Auckland New Zealand.

Jag kunde lika gärna vart på farmen i helgen, jag kunde vart på Rangitoto eller jag kunde ha sovit hela dagen.
Men det jag gjorde var att på morgonen tog jag bussen in till stan och busschauffören släppte av mig ganska långt upp på Queenstreet och sa att gatan var avstängd. Jag undrade lite vaför men visste att Auckland Art Festival äger rum inom en snar framtid. När jag vandrade ner på gatan började jag att se flera som har grönt på sig, svårt att gissa vad det betyder? De firade St. Patrick's Day. St. Patricks Day är den Irländska nationaldagen och är egentligen den 17 mars men dom firade den tydligen nu istället på torget. Tror nog det kommer festas den 17:e också men dom valde att hålla "festivalen" idag. På torget stod en lastbil och i lastbilen spelade ett band bestående av 5 personer Irlänsk musik och nedanför finns ett dansgolv där unga tjejer dansade Irlänsk dans.

Jag kan också tillägga att det var en otroligt fin dag. Solig och varm.

Jag älskade verkligen känslan av samhörighet de alla delade. På ett sett tycker jag att många folk är mer stolta över sina länder än vad svenskar kan vara. Klart vi älskar vårt land och det tycker jag med när jag är på andra sidan jorden och tänker på Sverige. Men riktigt så mycket som många firar sin nationaldag gör inte vi svenskar. Det bästa är fotbolls EM eller VM då alla verkligen blir gula och blåa.

Men nu befinner jag mig på andra sidan jorden, så långt borta från Sverige det går, och från Irland för den delen.
Irlänsk historia har präglats av ut- invandring (mest ut) och de tar verkligen med sig sin nationalitet vart det än hamnar och det tycker jag är riktigt intressant och spännande.

Du ser det i Irland, USA mf länder där man firar denna nationaldag med allt det gröna.
Jag tycker det är superspännande med länder som Nya Zeeland där så många olika nationaliteter präglar landet och det fungerar. Tyvärr ser man i all historia där européer och kristna missionärer osv inkräktar urbefolkningen men hela samlivet idag är bra. Relationerna till Maorierna och från deras sida gentemot de "andra" är bättre än till exempel i Australien eller Amerika (I Sverige har ursprungsbefolkningen nästan glömts bort).

I alla fall så började jag prata med några gamla irländare. Man kunde verkligen se att dom kom från Irland och jag tyckte det var riktigt sköna gubbar... jag vet att jag, när jag bllir gammal, vill ha stort skägg och kanske en liten mage. :P

Ena berättade, med mycket dialekt dialekt såklart, att han kommit till Kiwiland 1962 och att han vetat att iaf en svensk var på fartyget och som var en duktig sjöman (JAG ÄR STOLT ÖVER ATT VARA SVENSK!). Vi pratade lite och jag tog bild på dem.

Under tiden hade det blivit dags för lunch och jag gick till Subway. Först i kön var en som jag tror var Kiwi och det gick snabbt för, men sen var det tre italienare vars en av dem såg ut som en mindre Sylvester Stallone.
Det tog otroligt lång tid för dem att beställa och en ensamma submakaren bakom disken snabbade inte på processen. Jag hade en Kiwi bakom mig, en tjej som jag tror jobbade på biografen i byggnaden brevid. Vi utbytte blickar samt miner och små viskningar om vad vi tyckte om att det tog sån tid. Vi måste ha verkat som om vi tillhörde varandra trots att vi inte ens sagt särskilt mycket till varanda. Trots det trodde submakeren att vi beställde våra subs tillsammans! Här kan vi snacka banding. (Engelska. Kom inte på svenska ordet)

Jag fortsatte att njuta av musiken och dansen på torget tills det var dags att vandra hemmåt. I början av min tid så gick jag överallt här. Nu tar jag mig mer och mer friheten att ta bussen in till stan för 1.8$ (knappt 8 SEK) och vandrar hem.

Jag kom hem och var trött och vilade mig innan jag gick till affären för att köpa mig lite middag. Jag han precis betala innan hela affären släcktes ner, bäcksvart. När jag sedan vandrade hem märkte jag att hela området var svart och jag kom hem och kunde inte se särskilt mycket och inte heller laga så mycket mat. Jag gick och lade mig och smsade med Sara.

Vid elvatiden kommer mina flatsmates hem. Något jag såklart inte tänk på denna kväll var att det är gasspis och ugn i det här huset. Vi tre tände ljus och lagade nudlar. Vi satte oss och käkade och drack Guinness. Det var hur gott som helst med ölen och det var en otroligt mysig kväll. Kommer inte riktig ihåg när elen kom tillbaka men någon gång under natten.

Jag hade svårt att skriva allt det här och jag har säkert missat något men allt som allt så var det en underbar dag.

//Gilli

Jag har ni vart i Auckland i ca 70 dagar och jag känner mig verkligen hemma här. Ikväll tog jag bussen in till stan för att träffa Allie.

Vi gick runt käkade på donken och sen tog jag en öl och hon en rom&coke och så gick vi runt lite mer. När jag sedan gick hem (blev tidigt och var inte ute så mycket på någon bar just ikväll även om onsdagar är riktigt nice för varje onsdag får man studentbidragen), var det en stjärnklar sval och allmänt en otroligt härlig kväll. Jag önskar jag hade kameran med mig för att sitta på en bänk i det fina Viaduct eller vandra mellan husen och se den upplysta City med Skytower  är väldigt fint.

Det är en väldigt fin stad och jag jag gillar den verkligen. När jag åker härifrån vet jag redan att jag vill tillbaka. Hur och varför kan jag bestämma senare när den bron ska krossas men jag vill tillbaka det kan jag säga redan nu. Jag kan också rekommendera andra att åka hit det kan jag absolut.

//Gilli

Inför denna helg hade jag en del planer.
På fredagen skulle jag gå ut med Victor och de andra grabbarna, på lördagen skulle jag gå på en skönhetstävling för Filippinskor i Nya Zeeland och på söndagen skulle jag åka till Waiheke Island med Allie.

Blev inte riktigt så men blev ändå en bra helg som kändes väldigt lång.

Jag har som ni kanske förstått fått kontakt med några svenskar i min egen ålder här i Auckland. Förutom en kille som växte upp i mitt kvarter som var i staden under några dagar har jag umgåtts med Victor som jag spelat innebandy med i Tyresö och med hans klasskompisar. Jag har också börjat umgås med Allie från Gotland som jobbar som Au Pair i Sait Heliers som ligger lite öster om City (Jag bor väster och närmre City). Via en Facebook grupp, Swedes In Auckland, och en hemsida för Svenska Föreningen i Nya Zeeland fick vi nys om att den första Torsdagen varje månad var det barkväll. Vilken bar var lite svårare att komma fram till eftersom man kunde se både en Bar i Grey Lynn nära där jag bor och en i Viaduct Harbour i City. Jag och Victor bestämde oss för att satsa på den i City, Barabra, lät Svenskt.

När jag, Victor och några av hans klasskamrater mm kom till området där vi trodde att baren fanns, var den omöjlig att hitta. Vi gick runt flera varv och fick till och med skjuts av en golfbil (Awesome!) men vi kunde inte hitta stället! Jag ringde då Allie som hade borde kunna kolla på internet och se exakt vart den låg. Hon sa den skulle ligga precis där vi gått förbi några gånger nu, still no bar. Som tur va fick jag i nästa samtal med Allie reda på att hon var på väg in och att hon nog kunde hitta det vi förgäves inte kunnat finna, vi trodde den var borta sen länge för det verkade lite Lidle (för er som vet vad det betyder).

Det tog Allie dryga 23,7 sekunder att hitta stället! Fast till vi grabbars försvar så va det en väldigt liten bar inpressad mellan mycket större restauranger och med väldigt dålig skyltning.

Baren och allt var kanske lite av en besvikelse även om den såg helt OK ut och med ett fint läge. Enligt Allie hade Svenska föreningen haft baren som samlingsplats sen December, vilket betydde att de kanske använt den en gång och sen aldrig mer. Ägaren var Svensk men hade bott i NZ i kanske 20 år och verkade nästan ha gett upp om sin bar. Han hade dock en ganska rolig reklam om sitt kaffe. Den var först en bild på honom själv med texten "Before" sen en bild på George Clooney med texten "After" och sedan texten "Our coffee is outstanding". En av grabbarna hade gått förbi skylten några gånger och tänkt "Stackars den fula killen på reklamen!".

Den var ganska öde men en tapper skala på 6 svenskar (2 08or, två danskar, en från Sveriges Baksida, och en från lammön) tog en öl. Strax efter det stack Allie från (Lammön aka Gotland) och vi andra begav oss mot roligare ställen.

Det blev biljard vilket var underhållande men sedan gick vi hem och sov ganska tidigt. Måste säga att det var mycket folk ute trots att det var en Torsdag men det var en mycket härlig kväll ute så förstår att man valde att käka middag ute vid hamnen.

Fredagen var meningen att bli den kvällen vi verkligen skulle festa loss denna helg. men Victor och grabbarna var slutkörda, vädret var väldigt regnigt och jag kände mig mysig. Istället tog jag en öl hemma med min dela-nedervåningen-kompis "Rabbit" från Thailand och tittade på Scrubs.

Lördagens event var Miss Philippines-New Zealand Asia Pacific Beauty Pageant 2011 den 16:e i ordningen.

Det var en speciell upplevelse för jag har inte riktigt vart på liknande. Det var en stor show och var väl planerad och uppbyggd men kunde vart bättre utfört, om man vill lyssna på min "professionella" åsikt. Det var i alla fall kul och jag ska försöka se om några bilder jag tog blev bra som jag kan publicera på Facebook.

Under hela lördagen regnade och jag hade planerat att åka till Waiheke Island på söndagen men det är ingen idé att åka ut till en sådan ö när det regnar så den planen slopades. Jag kommer åka dit en annan, solig, dag.

En kul grej ar att Daniel (5 år) är musikalisk talang och gillar att Showa. Han tyckte det var jätteroligt att vara på SKönhetstävlingen. Han gillar också Michael Jackson (Vem gör inte det?) och det är verkligen awesome att se honom imitera MJ framför TV:n. Jag gjorde samma sak när jag var i hans ålder och nu, 15 år senare gör han likadant. Det är otroligt roligt.

//Gilli

Jag har tänkt lite, när jag lämnade Arlanda så åkte jag ifrån min värld i Sverige. Jag landade i en helt annan okänd värld långt, långt borta.

Nu är min vardag i Nya Zeeland egentligen är det inte jättemycket som jag har kontakt med min gamla värld i Sverige, förutom då Facebook, mail och Skype osv. Jag har vart här i 3 månader snart. 3 månader i min nya värld och samtidigt som mitt liv här går vidare, gör även livet för er i Sverige.

Förra veckan, eller om det var veckan innan det, träffade jag en ny vän i Auckland. En tjej från Gotland som jobbar som Au pair hos en Halvsvensk familj i Misson Bay öster om Auckland City. Vi har träffats 2 ggr hitills men deet kommer nog bli fler gånger. Det är kul att träffa folk från Sverige och kunna dela upplevelser med.

Ett ännu bättre exempel på det är att jag har stött ihop med en gammal kompis från innebandyn här i Auckland! Han bor tillsammans med två andra svenskar och pluggar här i staden. Det var verkligen grymt kul att träffas och vi kommer att fortsätta göra det.

Jag har precis kommit hem från farmen där jag, som vanligt, jobbat mycket. Innan jag åkte hit var allas kommentarer att jag skulle klippa får...jag kom hit till Nordön och upptäckte att det fanns mycket fler kor här än får. För att ge perpektiv så har familjen Brown för tillfället 70 kor (tror jag) och 5+1 får (fem honor och en hane). På sydön däremot är det fler får än människor.

I lördags hängde jag med en som jobbar med Dave och har stort ansvar för kporna och fåren en förmiddag. Vi började med att föra in fåren en liten inhängnad med hjälp av en annan gubbe med en förvånadsvärd pigg gammal traktor och en mycket duktig hund. Min uppgift var att se till att fåren inte rymde ut genom öppningen mellan staketet och flaket som fåren skulle upp på. Hanfåret hade "attityd" och attakerade oss och hunden men vi fick snart in alla i buren på flaket. Vi köre sedan fåren till en annan man som klippte honfåren mcyket duktigt. Min uppgift var att se till att fåren inte trasslade in sig i klippmaskinens kablar och förstås se til att de inte rymde när vi öppnade grinden. Efter det käkade vi lunch och åkte tillbaka till farmen och släppte in fåren i en ny inhängnad.

Eftermiddagens arbete var att såga ner träd i skogen är uppe på kullen på Brown's land. Det är brand och tätt och medans Dave sågade samlande jag och "Old Chriss" ihop alllt och lade det i stora högar. Ett arbete som jag sedan fortsatte med på söndagen innan vi åkte hem till Auckland.

Inga bilder har tagits under helgen e och inte så många under en period nu för den delen. Anledningen till det är att jag inte velat ta med kameran ut när jag och grabbarna gått ut och jag kunde inte heller ta bilder när jag arbetat.

//Gilli

Här kommer en liten lista över saker jag tycker representerar det jag hitills upplevt av Auckland och Nya Zealand.
Listan har ingen nummerordning på så viset att det högst upp eller längst ner är "bäst" eller "sämst". Bara det som jag kom på medans jag skrev det här inlägget.

Fler listor kommer antagligen komma.

• Nya Zealand är ett otroligt vacker land! - En svensk jag träffade i Auckland sa "Det var precis som jag hade tänkt mig med alla dessa gröna kullar!" Jag håller med!

• Människorna är väldigt trevliga och gästvänliga - Många jag träffat har blivigt glada av att se mig och erbjudit mig att fika eller till och med bo hos dom. En annan kul grej är att man går ut och festar med människor från hela världen och alla är lika glada över att träffa en! För dom "riktiga" Kiwi's spelar det ingen roll vart man kommer ifrån, de vet själva att de alla ursprungligen är immigranter och hela landet är uppbyggt så.

• Auckland är en oerhört multikulturell stad - Fortsättning från förra punkten. "Det är japaner och Kineser överallt!" Citat från en kompis. Det kryllar verkligen av asiatiska restauranger och affärer men det är inte bara det! Här finns mycket från alla delar av världen.

• Nya Zeeland hade innan polynesierna, maorierna eller européerna kom hit inga djur förutom fåglar (Bland annat Kiwi fågeln). Allt annat har tagits hit och det är en anledning till att inga som helst farlig djur, reptiler eller insekter finns här.

• Stör mig så otroligt på att många säger Soccer! Jag håller med mig bror om att världen är för amerikaniserad! Fotboll är tyvärr inte en jättestor sport här, än, utan Rugby är i stort sätt religion här och All Blacks (Rugbylaget) gudarna. "2:a på listan är Cricket (Booooring) och 3:a "Netball". Har inte sett nått av det men tydligen är det mest bara tjejer som spelar det. Det Nya Nyzeeländska fotbollslaget All Whites (Älskar smeknamnen på landets lag och kommer till det senare!) var det ända laget som var obesegrade i VM 2010 i Sydafrika men åkte ut i alla fall efter gruppspelet. För denna prestation vann laget ett Nya Nyzeeländskt pris för bästa sportliga prestation. Tyvärr var valet väldigt ifrågasatt och ett jurymedlem lämnade sin post.

• Älskar att dom har smeknamn på deras landslag. Rugbylaget heter "The All blacks", cricket laget  heter "Blackcaps", fotbollslaget heter "All Whites", netball laget heter Silver Fens osv. Namnen är från lagets färjer på tröjorna och Silver Fens kommer från nationalsymbolen The Fen.

Fortsättning följer. Skicka gärna in kommentarer om vad ni tror om NZ och så ska vi se om jag upplevt något annat eller om ni bara undrar något :)

//Gilli

Hej! Detta inlägg kommer inte handla så mycket om Auckland och Nya Zeeland, istället kommer det handla om fotboll.
Jag käkade idag frukost till Valencia vs Schalke och lunch till AC Milan Vs Tottenham Hotspurs.

Jag måste säga att fotboll är underbart och vackert! Musiken som spelas inför varje CL match skapar en känsla som bara bubblar imagen av glädje och spänning, även kl 9 på morgonen.

Matcherna i sig var kanske inte jättespektakulära men det fanns en hel del gobitar.

Jag gillar Valencias Soldado han är en riktig lirare. Även fler i Valencia var bra och anledningen till att matchen slutade 1-1 var tack vare en man(?) vid namn Raul Gonzalez. Den forna Real Madrid halvguden återvände till spanien för att göra sitt 71a mål i europasammanhang! Fler än någon annan. Hans anfallskollega, också fd. Real spelare men mer misslyckat diva, var helt osynlig. Det ända jag kommer ihåg av honom i matchen var när han sparkade hål i luften.

Milan åkte på torsk hemma mot Spurs och det var ett välförtjänt resultat då de vitklädda engelsmännen spelade så mycket bättre ut än de rödsvarta. Statistiken var jämn men man kunde främst se skillnaden på mittfältet. Rafael Van Der Vaart ( noterna också fd. Madridare) hade kämpaglöd, nyförvärvet Peinaar tog Bales plats mycket bra. Han spelade med respekt till sina medspelare men helt utan mot de rödsvarta. Sando jobbade stenhårt och inhoppande Modric, hans passningar och krossar är underbara! Lennon sprang förbi italiska försvaret efter att Ibra näst intill gett bort bollen och pasade den långe Crouch som satte matches enda mål. Ibra fick bollen i när via en konstspark men målet godkänndes. På tal om mittfält. Gattuso i Milan var fruktansvärt frustrerad under hela matchen och till och med efter och gjorde mycket dumt, typ skalla en ledare i Spurs.


Fotboll!

//Gilli

Idag fick jag prata svenska med en annan svensk öga mot öga på ett tag. För några dagar sedan såg jag på Facebook att en kille som gick i min skola på lågstadiet och som har bott i kvarteret befann sig i Auckland! Jag skickade genast ett meddelande och vi bestämde oss för att träffas vid Skytower för att snacka osv.

Det känndes lite skumt att snacka svenska för allt man gör är på engelska här även om jag såklart chattar och skypar med folk från Sverige är det inte likadant.

Vi snackade och vandrade runt i Auckland och jag kunde faktiskt berätta en hel del, ge tips och visa vägen. Det känmndes som om jag lärt känna staden och landet under den månad jag hittills vart här.

En annan kul sak.

Nilda och Dave ska sponsra en sköthetsuppvisning eller liknande för den filipinska communityn i Auckland. Jag fick i uppdrag att skapa planshen och idag fick jag veta att de som sett den var väldigt nöjda med den.

Den är ganska enkel med text som Nilda och jag kom fram till som skulle vara enkel och tydlig. Sen finns det en bild på familjen (jag är inte med) och bakrunden är en bild jag tagit från Auckland Harbour Bridge mot Auckland City.

Det är kul att göra så att andra mår bra ;)

//Gilli

Jag har inte uppdaterat något på varken bloggen eller Facebook på ett tag och en av anledningarna är att jag tillbringat mycket tid på den underbara farmen, men också att internetet har vart paj i Auckland. Nu är det fixat för tillfället men tyvärr kommer jag inte kunna återberätta allt som hänt den senaste tiden i ord. Däremot kommer jag att lägga upp alla bilder på Facebook.

//Gilli

Jag har precis kommer tillbaka till stora staden från lugna farmen. Denna vecka som vi vart på farmen har vi lagt ner mycket tid på arbete. Vi har bland annat grävt upp en bit av marken i en lada som ska bli en undervåning på en liten "lägehet". Vi grävde för hand, först bara jag och Dave men sedan blev det ett hederligt familjeprojekt. Den jord som vi grävde upp lade vi i...vad heter det på svenska? Jag snackar liksom inte svenska så kan få svårt att komma på orden men... just det släpvagn! Sedan åkte jag och Dave till olika ställen på farmen och dumpade den där det behövdes.

Jag har vart ganska flitig med att ta bilder också. Jag vandrade upp bland kullarna på landet och tog foton. Sedan tog jag också lite foton från en mysig liten plats men de bildena kan ni se på Facebook. Där finns också bilder från när jag och Nilda var uppe i Skytower.

//Gilli

Idag gjorde jag en walk in the park Auckland.

Eftersom herr och fru Brown är på bröllop och barnen är någon annanstans som jag inte kommer ihåg blev jag ensam lämmnad i huset (plus dom två japanerna som bor i huset men dom tittar sällan fram.

Jag bestämde mig för att på egen hand vandra in till Sky Tower, ett landmäske i Auckland City.
Jag hade vart där två gånger innan och då hade jag tagits dit i bil. Jag visste inte riktigt vägen men jag hade sätt på google earth och maps att man kunde gå ner till stranden vid herne bay som vi bor i och sedan följa vattnet tills man kommer till city.

Jag tog ipoden och kameran med mig och gick.

Det var en häftig upplevelse att se allt och tyvärr kan mina bilder inte ge den fulla blicken av vad jag såg. Bron till North Shore är faktiskt ganska häftig även om jag inte riktigt är nöjd med dom bilderna jag tog på den. Jag gick också igenom ett område som kan jämföras med hammarby sjöstad...fast snäppet aktraktikare om man säger så. Till slut kommer jag till Sky Tower och då börjar jag bli hungrig...så jag beger mig hemåt så småningom och det via en annan väg. Jag hade suttit i bilden mellan huset och Sky Tower men visste inte hela vägen men det skulle nog gå tillsammans med min ipod som jag tackar för :p.

Sådär nu har man vandrat igenom en för två veckor sen helt okännd stad...lokalsinne pappa? :p Bilder läggs upp på Facebook

//Gilli

Sen jag skrev på bloggen senast har jag, familjen Brown och ett antal anycket skratt och härliga stunder i vattnet. Tyvärr mitt i dessa otroligt trevliga dagana gick min kamera sönder...utan förvarning och utan anledning. Jag har i alla fall tagit en del bilder innan som jag kommer att lägga upp på Facebook innan ni i Sverige vaknar. Får se om jag skriver ett längre inlägg om lite vad som hände under dagarna så att ni kan försöka måla upp era bilder själva.

Här kommer i alla fall en bild som är dagen på en bro som leder i till Brown's ägor och i samma bäck kan man bada i en mysig creek. För övrigt är det också samma vatten som vi dricker.

 

 

 

//Gilli

 

 

Det här blir mitt första inlägg på bloggen sen jag kom till nya Zeeland.  Här börjar berättelsen:

 

Morgonen den 30:e december (för övrigt min lillasyster Julias födelsedag, grattis syrran) var dagen för utresan. Jag gick upp tillsammans med resten av min familj för att sjunga och ge lite presenter till födelsedagsbarnet. Efter det och lite gröt till frukost åkte hela familjen till Arlanda. De sa alla hejdå och det blev kramar och de vanliga procedurerna. Känns bra att vara saknad faktiskt.

 

Flygresan till London Heathrow är snabb och lugn. Två timmar efter man befunnits sig på Svensk mark sätter man fötterna på Englands största flugplats. Där hade jag lite tid på mig innan flyget mot Auckland via Los Angeles skulle lyfta. Jag käkade lite och snackade med en svensk kille som skulle flyga till Chicago där han studerade och spelade hockey.   Efter ett tag blev det ”go to gate” och jag sa hejdå till hockeypojken och vandrade till Gateen som skulle leda mig till en 747-400 eller en i folkmun kallad jumbojet. När jag visade mitt boarding pass till en från Air New Zealand sa hon att jag skulle ställa mig en speciell kö för att jag behövde ett nytt boarding pass. Jahap bara det löser sig tänkte jag men var ändå lite irriterad. Efter ett tag blev jag hämtad av en kvinna och förd till en disk. Där frågade hon efter mitt Visum till Amerika. VA? ”No no I’m going to Auckland New Zealand not USA!”

 

”You need a visa for USA just to land there”. Jag ska tillbringa några timmar på flygplatsen I USA och “bara” gå igenom säkerhetskontroller för att sedan sätta mig på samma plan igen.

 

Sen berättade hon vidare att jag var tvungen att hitta en dator, logga in och ansöka om ett visum till USA och betala $14 och sedan komma tillbaka innan gaten stängs, om ca 30 min.

 

Jag sprang för att hitta en dator, jag blev stressad och irriterad och tänkte att nu fan kommer jag inte att komma iväg. Tillslut hittade jag en dator, lade i lite mynt (tack mamma för fickpengarna jag fick innan jag åkte) och satte började skriva på ansökan. Jag var nog jävligt snabb för bara tio minuter senare kom jag lökig tillbaka till gaten för att ställa mig i samma kö igen. Efter ytterligare liten väntan hämtade samma kvinna mig igen och fick ta emot lite kritik som jag faktiskt vet att just hon inte förtjänade. Men jag var ju allmänt lite besviken att jag inte fått någon info om att man behövde visum för USA för att landa på en Amerikans flygplats, men lesson learned.

 

Tillslut fick jag gå ombord. För er som flygigt långt förut och på en jumbojet vet att det är stort, och sen att man har en egen TV med massa grejer. Jag tittade på flera filmer under flygresan över haven bland annat: Wall Street: Money never sleeps, The Town, Tomorrow when the war began, Avatar mf.

 

Resan mellan London och LA tog ca 11 ½ timmar och jag sov inte alls. Måste säga att se Kanada och USA från luften under kvällen och natten var otroligt vackert. Speciellt LA var riktigt fint med allt ljus.

 

När jag landade på LAX gick vi av, fick ett bevis på att vi var transfers ställde oss i en kö, stod i kö, fortsatte stå i kö, och sen gå fram till en tjänsteman som tog mina fingeravtryck, bilder och frågade en frågor och sen såklart stämplade en massa papper. Sen var det bara att vänta lite till innan man fick gå på planet. Allt om allt så gick det faktisk ok men kunde vart smidigare tycker jag personligen.

 

Resan mellan LA och Auckland tog ytterligare 12 timmer och jag sov för det mesta. Någonstans förbi Hawaii blev det nyår för mig men jag hoppade faktiskt champagne till frukost, kände inte riktigt för det.

Jag var inte riktigt 100 på vad jag skulle göra när jag kommit till Auckland. Efter ett antal sms och två extremt dyra telefonsamtal som helt raderade mina pengar på mitt kontantkort fick jag reda på att jag skulle ta buss till ett ställe som heter Waihi. Jag hade landat vid sjutiden och den bussen gick kl 12. Under väntan käkade jag på donken och lirade fm.

 

Instruktionerna jag fått från Nilda (mamman i familjen som jag ska bo hos) sa att jag skulle säga mitt namn till busschauffören. Han däremot sa annat och jag var nära att inte komma på bussen. Som tur var hade några brittiska killar en extra biljett så jag kunde i alla fall komma en bit.

 

När bussen stannade på ett ställe som hette Manakau City fick jag reda på att jag skulle byta buss. Jag hade ingen aning vad för buss men fick i alla fall reda på varifrån bussen gick och vilken bussföretag det var. Jag frågade runt allt och alla och efter att väldigt många bussar åkt förbi började jag faktiskt tvivla på att jag skulle kunna komma någonstans. Som tur var kom en buss som skulle stanna vid Waihi och jag kunde låna en kvinnas mobil för att få mitt bokningsnummer, försäkrade chauffören att jag hade en biljett och kom på bussen. Jag var nervös under större delen av hela bussresan och det hjälpte inte att jag inte kunnat smsa min familj eller Sara för att hälsa gott nytt år, det kändes jobbigt.

 

Tillslut kom jag fram och jag blev upphämtad av David (pappan i familjen) och Daniel (lilla sonen).

 

Vi åkte jeep ut till deras farm. Det var så otroligt vackert och härligt där ute.

 

 

 

//Gilli

Som ni kanske vet skapades den här bloggen för att folk hemma i Sverige kunde få en liten glims av vad jag gör när jag är i Nya Zeeland. Nu har jag iallafall. Planet som ska föra mig till andra sidan jorden via London ohc Los Angeles lyfter fån Arlanda 11:10 den 30:e December (för avrigt min lillasysters födelsedag). Landar gör jag 07:05 den 1:a Januari 2011! Ska bli kul att fira det nya året på ett flygplan :p Men å andra sidan så börjar året med att jag anländer i ett myckt spännande land.

Jag bokade resan från Kilroy Travels för 6770 kr så det var ett väldigt bra pris och kan nog rekomendera att boka därifrån. Du behöver ett student/ungdomskort för 110 kr (har det inräknat i de 6770 kr som biljetten kostade).

Ska bli grymt kul det här!